Författaren och filmaren Carl Abrahamsson hittade en super-8-film från 1988 där han intervjuar Freddie Wadling. Kortfilmen med titeln Love Begins To Write A Book innehöll även musik med Freddies dåvarande band Blue for two.

Tjugosju år senare återskapar Carl Abrahamsson filmen genom att ställa samma frågor till Freddie som i den första filmen, dessutom spelar Blue for two samma musik, inspelad på Nefertiti i Göteborg förra sommaren.

– När jag dammade av den gamla filmen och tittade på den så tyckte jag att den var ett fint tidsdokument. Då fick jag även idén att göra samma sak igen. Tämligen okomplicerat, men det har varit fascinerande att se sig själv i perspektiv.

Ingenting är sant allting är möjligt premiärvisades nyligen på Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm, där den fick ett varmt mottagande.

– Det var ett ord som sammanfattar responsen jag fick från publiken, och det var ordet kärleksfullt. Om folk uppfattar det som en kärleksfull film är jag nöjd, det var mitt uppsåt med filmen.

Tiden som gått mellan de båda filmerna sträcker sig över två årtionden. Själv tycker Carl Abrahamsson att han i stort är den samma. När det gäller Freddie Wadling tycker han att resan varit mer dramatisk.

– Freddie har alltid varit en riktigt tuff överlevare.

En sak som Carl Abrahamsson tycker är speciellt med Freddie Wadling är att han verkar i ett slags gränsland. Dels har han gått sin egen väg, och har total konstnärlig integritet och dels har han lyckats att bli folkkär.

– Han kvalar in både high-and-low. Hade Freddie varit i bättre vigör hade han definitivt kunnat vara med i Så mycket bättre. Samtidigt gör han fortfarande utmanande grejer i exempelvis bandet Kingdom of evol. Han är ett unikum i Sverige, säger Carl Abrahamsson.

I mitten av 1980-talet var Freddie Wadling en av många artister som verkade i ett Göteborg som kokade av kreativitet. För Carl Abrahamsson, som under denna tid gjorde fanzinet Lollipop, var Göteborg ett givet ställe att besöka. Det var en fantastisk tid, minns han.

– Det var en väldigt fri och öppen miljö, som även hade förgreningar internationellt. Hit kom flera internationella namn, som Richard Kern och William Burroughs, för att medverka i olika event. Radium Magazine var också en jäkla bra konsttidskrift med utblickar mot USA och Europa, de hade en internationell kontext, vilket var viktigt för mig.

Under denna tid var Carl Abrahamsson, enligt honom själv, en ”otrolig nörd” som gick på alla konserter. Privat hängde han med de mest intressanta artisterna inom avantgarde- och undergroundscenen.

– Jag hade under den här tiden en besatthet att dokumentera saker och ting. Jag fotade allt jag såg och gjorde intervjuer till fanzinet. Jag hade alltid med min super 8-kamera, en vanlig kamera och bandspelare. Blue For two hörde till dem som jag dokumenterade. De var en intensiv upplevelse på scen. Freddie var verkligen mäktig på den tiden. När vi spelade in de nya versionerna i somras var intrycket något annorlunda, det var en helt annan vibb, inte lika energiskt, utan mer åt tung blues.

Skivbolaget Radium slocknade, men fortfarande händer det intressanta saker i Göteborg, menar Abrahamsson.

– Göteborg har alltid haft en extremt bra och vital musikscen. Staden är mindre, vilket gör att många känner varandra. Det går att peppa varandra på ett enklare sätt än exempelvis Stockholm.

– Kanske är det så att en yngre generation inspireras av en äldre, vilket gör att vissa karaktärsdrag överlevt. Ta Håkan Hellström och Silverbullit som två exempel. De kom fram i en andra våg, och det är uppenbart att påverkan finns där från den tidigare explosiva eran i Göteborg. Håkan Hellström gick mycket på Union Carbide-konserter, och nu finns kopplingen bakåt då det är Björn Olsson som skriver hans låtar.

Nu väntar premiärvisningen av filmen i Göteborg. Carl Abrahamsson och Freddie Wadling kommer båda att vara på plats då filmen visas på restaurang Folk på Folkteatern.

– Visningen blir givetvis speciell. Freddie är en ikon i hela Sverige, men framför allt i Göteborg. Alla som har hållit på med musik i Göteborg har haft något slags förhållande till Freddie. För en yngre generation kan det vara kul att se Blue for two och Freddie Wadling från den här tiden.